Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Jag berättade. Men ingen lyssnade

Jag berättar det nu – för att ingen annan ska behöva vara tyst.
För att barn inte ska behöva gå sönder i ensamhet, i tystnad, i skam.

I den här podden delar jag något jag länge tvingats bära själv.
Ett barnliv i systemets skugga.
Att bli placerad i familjehem.
Att ropa – och inte bli trodd.
Att berätta om sexuella övergrepp och mötas av misstro, ursäkter, tystnad.
Att vuxna visste. Och ändå teg.

Jag berättar om känslan av att sitta i ett kök där ingen frågar hur du mår.
Om att hålla andan varje gång ytterdörren öppnas.
Om att kolla telefonen om och om igen – fast man vet att ingen kommer ringa.

Jag berättar om att bli skickad mellan hem.
Att bära plastkassar med sina saker och låtsas som att det inte gör något.
Att bli kallad ”problembarn” när man egentligen bara är rädd.
När man skriker inuti, men ingen hör.

Det här är inte bara min historia.
Det här är tusentals barns verklighet – just nu.
Barn som far illa, men inte passar in i mallen.
Barn som är för tysta. För arga. För trasiga för att samhället ska orka se dem.
Barn som blir misstänkliggjorda när de berättar sanningen.
Barn som blir nedtystade, bortprioriterade – och till slut osynliga.

Jag heter Sofia. Men du känner mig också som Näktergöken.
Jag är tidigare familjehemsbarn.
I dag är jag familjehem.
Och jag berättar.
För alla barn som aldrig fick sin berättelse trodd.
För alla barn som fortfarande väntar på att någon ska se dem.
För att förändring börjar med sanning.
Och för att tystnad bara skyddar fel sida.

Det här är min historia – men det är också en uppgörelse.
Med det som svek.
Med det som blundade.
Med det som lät barn gå sönder i det tysta.

🎧 Lyssna på podden här:https://poddtoppen.se/podcast/1816169088/the-alltviars-podcast

📘 Följ mig på Facebook: Näktergöken

Tiktok: naktergoken

Instagram @naktergoken


#familjehem #barnsomfarilla #barndom #övergrepp #näktergöken #tystnadsbrytare #socialtjänsten #lyssnapåbarn #barnsröst

Posted in

Lämna en kommentar