Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Exploatering är exploatering – även bakom en skärm

Från den 1 juli 2025 är det olagligt att betala för sexuella handlingar på distans. Det gäller även om handlingen sker framför en kamera, om den är specialbeställd och styrd av köparen. Och det gäller även – och framför allt – när det handlar om barn. Då pratar vi inte bara om “sexköp”, utan om grova sexualbrott som kan ge upp till tio års fängelse.

För oss som arbetar förebyggande mot övergrepp är det här en efterlängtad lagändring. I åratal har vi sett hur förövare gömt sig bakom skärmar, kryptovalutor och krypterade appar. De har försökt göra skillnad på “digitalt” och “fysiskt”, som om skärmen tvättade bort övergreppet. Nu är det tydligt: det gör den inte.

Men vi ska inte blunda för svårigheterna.
Att bevisa den här typen av brott kräver teknisk spårning, bevis på betalning och tydlig dokumentation. Förövare är ofta skickliga på att dölja sina spår. Och när barnet eller gärningspersonen befinner sig i ett annat land, kan rättsprocessen bli lång och komplicerad.

Det här är en lag som kan göra skillnad – men bara om vi fyller den med handling. Det behövs fler poliser och åklagare med spetskompetens, bättre internationellt samarbete och mod att agera snabbt.

För ett barns trygghet är inte till salu.
Inte i ett rum.
Inte genom en skärm.
Inte någonsin.

1. Bevisning vid digitala transaktioner

  • Många betalningar sker via kryptovalutor eller anonyma betalningstjänster, vilket gör det svårt att knyta en betalning till en specifik person.
  • Förövare använder ofta mellanhänder, utländska betalplattformar eller presentkort för att dölja spår.

2. Jurisdiktion och internationella gränser

  • Om köparen befinner sig i Sverige men den som utför handlingen är utomlands, krävs ofta internationellt samarbete för att kunna driva ärendet.
  • Andra länder har inte alltid motsvarande lagar, vilket kan försvåra rättsprocessen.

3. Dokumentation av handlingen

  • För att fälla någon krävs ofta teknisk bevisning som skärminspelningar, chattloggar eller annan dokumentation.
  • Många gärningspersoner använder krypterade appar (t.ex. Signal, Telegram) och självförstörande meddelanden, vilket gör bevisinsamling svår.

4. Identifiering av offer

  • Om barnet inte kan identifieras kan det bli svårt att bevisa att handlingen har utförts av en minderårig, även om materialet är tydligt exploaterande.

5. Rättssäkerhet och gränsdragning

  • Lagen gör skillnad mellan förinspelat material (som kan vara lagligt om alla inblandade är vuxna) och specialbeställda handlingar. Att juridiskt bevisa att något är “specialbeställt” kan vara svårt utan tydliga instruktioner eller avtal i chatthistorik.

Här kan du få hjälp eller tipsa om oro:

  • 112 – vid pågående brott.
  • Polisen – ring 114 14 eller tipsa anonymt via polisen.se.
  • ECPAT Sverige – rapportera misstänkt övergreppsmaterial anonymt på ecpat.se.
  • Bris – stöd för barn och unga, ring 116 111 eller chatta via bris.se.
  • Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) – stödtelefon 020-50 50 50, dygnet runt.
  • Tjejzonen – chatt och stöd för tjejer 10–25 år via tjejzonen.se.

https://www.foretagtillsammans.se/ STÖDLINJEN FÖR BARN & UNGA ÖPPET VARDAGAR och SÖNDAGAR
MELLAN 11:00 – 15:00
VÄLKOMNA ATT CHATTA MED OSS
eller RING OCH PRATA MED OSS
070-4260187

Posted in

Lämna en kommentar