Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Varför försvarar lagarna förövarna – inte barnen?

Jag läser i nyheterna om hur en man friades för sju våldtäkter mot en 13-årig flicka eftersom hovrätten ansåg att hon var ”mogen för sin ålder”.
Jag läser om en 70-årig man i Västsverige som friades från flera sexbrott mot barn trots starka misstankar och vittnesmål.
Jag läser om barnförhör i Karlskrona där polisen glömde trycka på inspelningsknappen – bevis som riskerar att underkännas.
Och jag läser om en man i Sundsvall som erkände att han delat nakenbilder på en 14-åring, men friades ändå, eftersom lagen inte ansågs omfatta hans handlingar.

Dessa fall är inga enstaka misstag. De är bevis på ett rättssystem och en lagstiftning som gång på gång lämnar barnen oskyddade och förövarna ostraffade. Vi hatar pedofiler, men hatet riktas sällan mot de politiker som i praktiken gör detta möjligt genom att stifta lagar som preskriberar brott för tidigt, mildrar straffen och drar ned på resurserna för polis, socialtjänst och vård.

Det är politikerna som skriver lagarna.
Det är politikerna som sätter straffsatserna.
Det är politikerna som väljer att låta brott preskriberas innan barn ens hunnit bli vuxna nog att förstå vad de utsatts för.
Det är politikerna som skär ner på resurser till polis, socialtjänst och vård – de första instanserna som borde skydda barnen.

Vi ser pedofilen som monstret. Men det verkliga monstret bär kostym.
Det sitter i riksdagen och gömmer sig bakom fina ord om ”rättssäkerhet” och ”budgetprioriteringar”.
Och medan folket spottar på enskilda förövare, går beslutsfattarna fria – trots att de medvetet upprätthåller en lagstiftning som gör övergrepp möjliga och straffen minimala.

Så länge vi riktar vårt hat åt fel håll kommer inget förändras.
Det är inte bara pedofilen som ska granskas.
Det är politikerna – de som i praktiken gjort sig till medbrottslingar genom sin passivitet och sina beslut.

När ska vi börja ställa politikerna till svars för lagar och beslut som i praktiken skyddar förövarna och sviker barnen?

Hur länge tänker vi låta barnen betala priset, medan förövarna går fria?

👉 Till justitieministern Gunnar Strömmer (M):
Kan du förklara för svenska folket varför lagarna i dag skyddar förövarna bättre än de skyddar barnen?

Posted in

Lämna en kommentar