Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Om Näktergöken

”Vissa barn lär sig tidigt att vara tysta – inte för att de inte har något att säga, utan för att ingen lyssnar.”
– Näktergöken

Näktergöken är inte bara ett namn – det är ett rop i natten.
En symbol för det förbjudna, det undantryckta, det som inte fick sägas när det hände.
Det är rösten från ett barn som överlevde, växte upp och började berätta.

Bakom Näktergöken står jag – Sofia Rapp Sundström – författare, föreläsare och tidigare familjehemsbarn. Jag växte upp med tystnad, splittring och övergivenhet som vardag. Det fanns länge ingen plats för mina ord. Därför skapade jag en egen.

Varför Näktergöken?

Näktergöken är en fågel som inte bygger eget bo. Den lägger sina ägg i andras bon – och lämnar sina ungar att växa upp hos någon annan.

När jag som vuxen försökte förstå min egen uppväxt som placerad i familjehem och institutioner, fastnade jag för näktergöken. Det blev en bild jag inte kunde släppa. En symbol för hur det känns att växa upp i andras världar, i tillfälliga rum, i hem som aldrig riktigt blir ens egna.

Men näktergöken är också en sångare. En som hörs genom natten.
Och det är vad jag gör nu – sjunger, ropar, skriver – för att barn inte ska behöva tystna.

Pågående bokprojekt

📘 Näktergöken – barnet samhället glömde
En självbiografisk berättelse om att växa upp i samhällets vård. Om att placeras, glömmas bort, och gång på gång försöka överleva utan rötter. En rak, drabbande bok om svek, men också om motståndskraft och människovärde. Letar förlag.

📕 Den andra skepnaden – kommer våren 2026
En mörk och psykologiskt tät roman om identitet, överlevnad och vad som händer när barnet som försvann kommer tillbaka – i en annan form. Berättelsen väver samman flera livsöden där det övernaturliga bara är ett andetag bort från verkligheten.

I dag är Näktergöken en plattform för berättelser, förändring och framtidstro.
Jag föreläser, skriver och skapar för att påminna om att varje barn har ett värde – och att tystnad aldrig får bli ett försvar.

Näktergöken är för alla oss som lämnades –
men som valde att komma tillbaka och förändra.