Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Kategori: Uncategorized

  • I fritt fall mellan två versioner av mig själv

    Det finns ögonblick i skrivandet som ingen förbereder en på. Inte kurserna, inte böckerna om dramaturgi, inte de kloka rösterna som säger att “det viktigaste är att skriva klart.” Ingen berättar att det är i just stunden efter man skickat in manuset som verkligheten viker lite åt sidan och man själv faller rakt igenom. Inte…

  • Jag fick aldrig någon kram som barn

    Ny krönika i Socionomen av Sofia Rapp Sundström Alias Näktergöken Det här är min berättelse om vad det innebär att växa upp placerad. Om de tysta hallarna, plastpåsen med kläder som alltid var för stora eller för små, och känslan av att inte riktigt höra hemma någonstans. Jag skriver om det som fortfarande bultar under…

  • I väntan på snön och den sista redigeringen

    Det är med ett märkligt fladder i magen jag går in i sluttampen av arbetet med boken. Inte den sortens fladder som hörs eller märks utåt, utan det där tysta, envisa som sitter kvar i kroppen hela dagen. Jag har fått så fin respons — varm, rak, skarp — och den har landat i mig…

  • När ett barn öppnar dörrspringan mot världen

    Lyckan bor i det lilla.Inte i stora gester eller plötsliga förvandlingar, utan i de där små ögonblicken som nästan går att missa om man inte vakar över dem. Som när barnet tassar ut i köket på morgonen, stannar ett ögonblick i dörröppningen och låter ett försiktigt godmorgon falla ner mellan oss. Ett ord som väger…

  • När gränserna flyttas – och vi kallar det utveckling

    Det finns nyheter som får mig att tappa andan.Som att stora företag säljer sexdockor utformade som barn – små kroppar i plast, 80 centimeter långa, med nalle i handen.Och människor köper dem.Det är inte fiktion. Det är inte mörkwebben. Det är varukorg och frakt, klick och betalning. Samtidigt diskuterar regeringar nu möjligheten att ”låta AI…

  • Barnens röster – förebyggande arbete mot grooming och digitala övergrepp

    Tillsammans med Stiftelsen Säkra Varje Unge har jag besökt Engelska skolan i Älvsjö för att utbilda elever i hur de kan skydda sig på nätet. Under dagen pratade vi om grooming, digitala kränkningar och hur snabbt ett till synes oskyldigt samtal på nätet kan utvecklas till en situation där barnet pressas att skicka nakenbilder. Vi…

  • Att inte räcka till

    Det finns stunder när huset är tyst och man känner den där gamla tröttheten krypa upp längs ryggen. Den som inte handlar om sömn utan om tyngd. Om alla de gånger man försökt laga något som redan gått sönder för länge sen. Man säger att kärlek räcker. Att trygghet, tålamod och tid kan läka, men…

  • En föreläsning som berör, fördjupar och förändrar arbetet med placerade barn

    För någon vecka sedan var jag i Mölndal och föreläste för socialtjänsten om hur vi kan agera och göra verklig skillnad för placerade barn – vad som fungerar, vad som brister och hur vi tillsammans kan bli bättre. Det blev en förmiddag fylld av frågor, öppna samtal och reflektioner som berörde mig på djupet. Jag…

  • Tankar om hösten

    Det blir mörkt tidigare nu. Inte bara ute, utan också inuti.Det finns något i övergången mellan ljus och skugga som alltid tynger mig- kanske minns kroppen alla andra höstar? Kanske handlar det inte om kylan eller regnet, utan om stillheten som kommer när världen plötsligt tystnar. När allt saktar ner, men tankarna fortsätter med samma…

  • Ett avslut – och en början

    Den senaste månaden har jag arbetat intensivt med redigeringen av mitt manus. Det har varit en process som slitit och förlöst på samma gång. Jag har suttit sena kvällar med texten uppslagen framför mig, försökt lyssna in rytmen, låta språket bli naket utan att förlora sin styrka. Vissa sidor har fått falla bort, andra har…