Näktergöken

Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn. Jag är Författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem Jag skriver om överlevnad, tystnad och mod. Jag föreläser om barn i samhällsvård, om svek och om att skapa verklig trygghet. Som KBT-terapeut och familjehem arbetar jag varje dag för att ge röst åt det som annars förblir osagt. Här delar jag berättelser, insikter och vägar mot läkning.

recent posts

about

Jag heter inte näktergöken. Men det är så jag skriver det. Jag är författare, föreläsare, KBT-terapeut och familjehem. Min väg började i tystnad – som ett barn placerat i samhällets vård – och ledde till en livslång strävan efter att förstå, läka och förändra. Jag skriver om de berättelser som sällan hörs: om svek som lämnar osynliga ärr, om skuld som läggs i små händer, om överlevnad och styrka i det sköra. Mitt författarskap är djupt rotat i egna erfarenheter, men sträcker sig också bortom det personliga – till att ge röst åt många. Som föreläsare delar jag insikter från både min egen uppväxt och mitt arbete inom psykoterapi och familjehemsvård. Jag talar om hur vi kan skapa verklig trygghet för barn och unga, om vad som händer när vuxenvärlden sviker – och om hur vi kan bygga tillit igen. Min bakgrund som KBT-terapeut ger mig verktyg att inte bara berätta historier, utan också visa vägar till läkning. Och som familjehem vet jag vad trygghet måste innebära i praktiken – inte bara i ord. Varför jag delar detta: För att det finns barn som ingen lyssnar på. Barn som lär sig tidigt att inte ta plats, att inte gråta högt, att inte drömma för mycket. Barn som blir flyttade runt, kallade ”utmanande” i rapporter, men aldrig sedda som hela människor. Jag delar dessa ord för att de bär något verkligt. Smärta som inte syns utanpå. Tomhet som blir vardag. Självhat som växer i tysthet när ingen annan orkar älska. Det här är inte bara texter. Det här är spår av liv som formats i skugga. Och det händer fortfarande. Varje dag. Jag skriver för att tystnaden aldrig ska få vara det sista som sägs om ett barn.

Kategori: Uncategorized

  • Näktergöken

    De kallade henne Näktergöken. Inte för att hon sjöng – för det gjorde hon sällan – utan för att hon dök upp där ingen väntade sig. En fågel med trasiga vingar, en röst kvävd av andras händer, av tystnad som lades över henne som ett vått täcke. Hon bar sina ärr som medaljer, fast ingen…

  • Varför det lönar sig att satsa på barn – och vad som blev fel för mig

    Jag är både familjehemsförälder och tidigare placerad. Min berättelse är ett exempel på vad som händer när socialtjänsten sviker – och vad det kostar oss alla i längden. När jag placerades som barn fick jag aldrig möta vuxenvärldens förståelse. Min röst tystades, besluten fattades utan mig. Det blev början på ett liv präglat av: Jag…

  • Sluta svika barnen – socialtjänsten måste ta sitt ansvar

    Debatt: Sofia Rapp Sundström, Näktergöken. Familjehemsförälder och tidigare placerad Det pågår just nu en tyst katastrof i våra svenska kommuner. I Söderhamn, i Gävle – och i många andra delar av landet – ser vi hur socialtjänsten gör upprepade fel som får förödande konsekvenser för barn. Det handlar om barn som blivit slagna, hotade, övergivna…

  • När sommarlovet gör ont – om att vara placerad och bortglömd

    Det är nåt med sommaren som gör allting mer ensamt. Som att tystnaden blir tjockare. Skolans dörrar stängs och med dem försvinner alla som såg mig. Fröken med sina nycklar i midjebältet, matsalstanten som alltid gav mig extra potatisbullar, kuratorn som brukade fråga hur är det egentligen. Alla de är borta nu, som om de…

  • Tidigare böcker av Sofia Rapp Sundström

    (tidigare utgiven som Sofia Rapp Johansson) Silverfisken (2007)En rå och poetisk självbiografisk debut om en barndom i samhällsvård, präglad av övergrepp, svek och överlevnad. Boken väckte starka reaktioner och satte tonen för ett författarskap som aldrig väjer för det svåra. bokus.com+15bokus.com+15goodreads.com+15 Tills skulderbladen blivit vingar (2011)En prosalyrisk uppföljare till Silverfisken, där flickan vuxit upp –…

  • Till Sverige – från Näktergöken, på nationaldagen

    Jag växte upp i ett land där orden ”barnets bästa” ofta ekade tomt mellan myndigheters väggar. Där vuxna fattade beslut som formade mitt liv, utan att känna mitt namn. Jag var ett nummer i ett system. En tillfällig gäst i andras hem. Ett barn med trasiga sängar, pressade leenden och tystnad som följde mig som…

  • Camilla Waltersson Grönvall är socialtjänstminister och har det övergripande ansvaret för barns rättigheter, barnskydd och barnkonventionens genomförande i Sverige.

    Öppet mail – Ämne: Barns skydd mot sexuella övergrepp – det är dags att täppa till kryphålen Hej Camilla Waltersson Grönvall, Jag skriver till dig med anledning av Internationella dagen för oskyldiga barn som drabbats av våld, den 4 juni.Dagen tillägnas barn i krig och katastrofer – men i Sverige finns det barn som varje…

  • Mail till ansvarig politiker / Norrtälje

    📣 Öppet brev till Ingrid Landin, socialnämndens ordförande i Norrtälje kommun📅 4 juni – Internationella dagen för oskyldiga barn som drabbats av våld Idag har jag valt att skriva direkt till en av dem som har makt att förändra barns verklighet här i vår kommun. Barn utsätts – varje dag.I Sverige, och även i Norrtälje…

  • 4 juni – Internationella dagen för oskyldiga barn som drabbats av våld

    Det börjar ofta i det tysta.Ett barn som slutar prata. Som byter håll på skolgården.Som skrattar utan att le.I Sverige växer tusentals barn upp med våld, hot och övergrepp – ibland i det egna hemmet, ibland från vuxna som borde veta bättre. Den här dagen instiftades för att minnas barn som drabbats av krig och…

  • Allt ser vanligt ut, men jag håller andan

    Hon vaknar före alla andra.Det är tyst i huset, men inte hennes slags tystnad. Här är den dämpad, stillsam, trygg för dem som hör hemma. Hon vet inte var hon ska lägga sin kropp än. Lakanet luktar sömn och tvättmedel hon inte känner igen. Det är tredje hemmet i år.Tretton år gammal och redan trött…