Det får vara en sån här dag.
En dag när vädret inte riktigt bestämmer sig och jag inte heller behöver göra det. När soffan får vara hela världen en stund. Hundar nära, barn omkring, päls i munnen, tassar överallt och det där vanliga livet som pågår utan att någonting behöver presteras.
De senaste två veckorna har jag skrivit 22 000 ord på mitt nya manus. Samtidigt har Flickan i garderoben fått lämna mig och börja sitt eget liv ute hos läsarna. Jag bokar föreläsningar, laddar inför nästa veckas föreläsning i Bollebygd tillsammans med Säkra Varje Unge, jobbar på Friskis, skjutsar ungar till aktiviteter och åker på BUP-möten. Det är mycket som ska hinnas, hållas ihop, kommas ihåg och finnas till för.
Men inte idag.
Idag ligger jag här.
Pussar på hundar. Glor på sociala medier. Busar med barnen. Låter timmarna få vara precis så odramatiska som de är.
För mitt i allt det där som jag vill göra, måste göra och älskar att göra finns ju det här också. Kanske det allra viktigaste.
Hundar och ungar.
En soffa.
Lite lagom väder utanför.
Ingenstans jag hellre behöver vara just idag. ❤️
Lämna ett svar