Vardag, värme och att stanna i en relation som inte är perfekt men som är vår.

Åtta år.
Det låter inte så mycket när man säger det snabbt. Men det är tusentals mornar, tvätt som aldrig tar slut, blickar över köksbordet, magkramper, skratt, gråt och allt däremellan.

Du står kvar.
Trots mig. Med mig.

Vi har varit trötta, irriterade, bråkat om sånt vi inte längre minns men som var oerhört angeläget i stunden. Ändå har vi alltid valt varandra. Igen och igen.

Det är något märkligt i det. Att få dela liv med någon som tolerera att man alltid tar den sista skvätten mjölk, glömmer skruva tillbaka locket på tandkrämstuben och som tjuvlånar ens strumpor. Du vet att jag smäller i dörrarna när jag blir arg, ändå kallar du mig älskling.

Ändå plirar du med ögonen så den där rynkan djupnar. Ler och säger: ”God morgon. Hur ser dagens schema ut?”

Vi har våra rutiner, delar lön och bil och jag älskar dig för det.

 Inte högt och perfekt hela tiden, utan sådär som det faktiskt ser ut: lite snett, ganska vardagligt, men på riktigt.

Åtta år som gifta men tretton som vänner. Tretton intensiva år av känslor och kärlek.

Jag hoppas det blir många fler, för jag vill fortsätta leva med dig.

Inte för de där stora dagarna vi haft tillsammans utan för alla de som är där mellan.

För jag är svag för den du är.
Hur du rör dig i ett rum. Prasslandet i din kläder, knäppet i knäna.
Hur du liksom lyfter vänster ögonbryn litegrann, när jag glömt bort var jag lagt mobilen igen.
Hur vi kan sitta tysta intill varandra utan att det någonsin känns obekvämt.

Jag vet hur din rygg ser ut när du knyter skorna. Jag vet hut du skorrar lite när du ska säga något som är obekvämt.

Vi är motpoler- yin och yang!

Du är alltid het, jag som en istapp – jag tänker att det gör att vi passar ihop.

Du smälter mig och jag hjälper dig hantera dina tantsvettningar.

Du går barfota i november.
Jag letar fram raggsockorna i juli.

Du vrider ner elementen.
Jag smyghöjer när du inte ser.

Du öppnar fönster mitt i natten. Flämtar frustar – skyller på klimatet. Det inre.
Jag ligger under täcket med underställ, fyra filtar och frostiga ögonbryn.

Det är så kärleken fungerar: När man är på väg att frysa ihjäl kryper du ner med dina blanka kinder och svettiga handflator och säger god natt.

Sen sover vi.

Tills ungarna vaknar och vardagen börjar och vi får snegla på varandra över diskhögar, gröttallrikar och vardagsbestyr.

Jag älskar dig varenda veckodag, genom PMS och tre dagar innan löning.

Alltid!