Vi är där nu.
Inte framme, inte riktigt. Men nära nog för att allt ska börja få en kropp. Framsidan. Baksidan. Orden som ska stå kvar när resten är klart.
Jag sitter med texter som ska sammanfatta flera års arbete i några rader. Väljer bort. Skär ner. Låter det som inte ryms stanna kvar i det tysta.
Och så bilden. Den där märkliga uppgiften att försöka se ut som någon som har skrivit en bok. Tur att jag har en fru som både kan plocka fram något som liknar en version av mig, och fånga det innan det försvinner igen.
Det är ett annat slags arbete nu. Inte skrivandet, utan det som kommer efter. Att våga stå kvar. Att låta det bli verkligt.
Snart finns den där ute.
Och jag står här, mitt i det, med händer som fortfarande minns hur allt började.
Vi färdigställer boken. Omslag, baksidestext, författarporträtt. Det sista som gör att den kan lämna mig.
Snart kan jag också säga vad den heter. Inte än. Men snart.
Lämna ett svar